14 veckor kvar drygt !

Published juni 30, 2012 by missnyponros

Ja tiden går fort, tänk.. när man hade gått över 13 veckor .. ja då tyckte man att oj va tiden går saaaaakta .. men ändå… tiden går nog rätt fort ändå..

Det var kanske inte tid för att få barn egentligen, men vem ska ha rätten att dömma det? Ingen …

Det har varit ett hektiskt år, och det jag tänker blogga om nu ska handla om hur jag ska komma i mer kontakt med barnet jag bär på.

Många tankar flyter förbi, allt för ofta.. Hur det var och vara gravid när jag väntade Julia, Leo och Saga ..

Mycket har nog förändrats i tankesätt, man vet ju att fler saker kan ske och rädslan över förlossningen är enormt stor.

För när jag tänker på det så har mina förlossningar varit så ofantligt olika varandra.. och aldrig något jag kunnat beräkna på hur det ska gå…

När Julia skulle komma så var man ju av förståelse inte alls beredd.. det gick liksom inte riktigt in…

Där kom man in för smärtor.. som sjukvårdsupplysningen först kastade bort som maginfluensa.. men som ändå i sista stund bestämde sig för att ge mig rådet, ring till KK.

Ringde till KK som ansåg att jag skulle komma in… och väl där så blev saker och ting lite mer allvarligare ..

Ligga kvar för observation hette det.. och på morgonen så skulle de göra en undersökning som faktiskt visade att jag hade öppnat mig 4 centimeter.. och då var det sängläge som gällde för mig..

Sen tog det låååång tid innan jag fick ut henne, många smärtor och oförstående barnmorska som härjade på dagen..

När läkaren i samråd med min underbara Andrea till bm tyckte att nu ska Annika slippa ha ont.. så sattes förlossningen igång… i v 28 …

Tog drygt 6 timmar från att de satte igång mig tills hon kom ut ..

Och när Leo kom.. ja det gick så fort att jag faktiskt inte hann riktigt med .. Vattnet gick på väg till affären, inga känningar alls att han skulle komma.. hade precis pratat med grannen om just när han skulle komma ut..

3.33 timmar senare var han född … intensivt och inte alls en dröm den heller.

Han var medtagen, och var blek när han föddes, men han var nog heller inte beredd på att flyga ut så där ..

När Saga kom så var det inte alls något jag var redo för heller..

Satte mig framför dumburken och skulle titta på CSI .. måndag kl 21 .. Då hör jag o känner ett litet ”plupp” .. o handen gick reflexsmässigt direkt til underlivet och fångade upp vätskan..

Dock var jag inte alls oroad, o tyckte jag kunde vänta tills morgonen o ringa till kk.. medans pappan till Saga tyckte att jag skulle ringa in.. vilket jag oxå gjorde och fick order om att åk in .. vi kollar alltid misstänkta vattenavgångar!

Väl där inne fick vi bekräftat, vattnet hade gått.. och fortsatte sippra .. kändes obehagligt … och jag var extremt öm nertill vilket gjorde att undersökningen blev en pina..

Det tog ett dygn innan hon kom ut, med kejsarsnitt .. då hon blivit stressad av droppet som skulle få igång värkarna .. fanns inte en chans att jag tänkte föda henne med gumpen före, och inga vändningsförsök skulle göras då vattnet gått.

Så 1 dygn efter att vattnet gått kom hon ut, med orden…oj där fanns inget vatten kvar nästan…

Den smärtan som kom efter kejsarsnittet gör mig rädd för denna förlossningen .. tänk om.. bara tänk..

Om jag ska behöva gå igenom en katastrofförlossning igen?

Då tror jag ärligt att jag kommer behöva bli sjukskriven och låta pappan ta ut pappadagar  .. för det blir bara för mycket..

Någon gång kan man väl ändå få känna: Wow en bra förlossning ..

Kanske, om jag tror på det tillräckligt.. så kan jag få en bra förlossning denna gång ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: