Arkiv

Alla inlägg för månad maj, 2012

UNDVIK INTE CELLPROVSTAGNING!

Publicerat maj 14, 2012 av missnyponros

Jag ber er alla vänligast att inte undvika cellprovet som man inte gillar.

Ta det !

Jag trodde aldrig att det skulle hända mig .. att jag skulle få cellförändringar…

MEN så blev det inte..

Ett vanligt rutinprov slutade med den värsta mardrömmen…

För drygt ett år sedan tog jag provet som sa att jag hade cellförändringar.. och skulle behöva komma in för en ny provtagning vilket jag oxå gjorde men med mycket ångest och oro i kroppen..

Alla sa samma sak: Det är ingen fara, de kommer se att det inte finns något fel .. Men för mig .. som stod där alldeles själv.. MED en 1 åring oxå… då ingen kunde passa henne… ja då var det inte allt för skoj att gå dit..

Jag mådde så dåligt utav detta .. när han sa att  jag hade den värsta graden .. grad 3 .. vilket innebar att om det inte hade upptäckts hade jag fått livmodercancer..

För några år sedan fick jag väldigt konstiga blödningar och sökte för detta.. INGEN frågade mig när jag gjorde ett cellprov senast.. för då hade de kanske kunnat stoppa det tidigare.

Tiden gick och dagen D kom.. då jag skulle få bli opererad för konisering.,.. Dvs de tar bort en bit av livmodertappen..

Tankarna hade ju flytit förbi, tänk om jag aldrig mer kan få barn, tänk om de behöver ta bort hela livmodern osv..

Efter op kom läkaren in o pratade med mig.. Hon sa att iomd att jag gjort denna så kunde man bli gravid lättare som hon hade märkt av..

Och det blev jag… redan månaden efteråt var jag gravid.. men det slutade med missfall där mensen aldrig dök upp utan den uteblev .. tills jag fick chockbeskedet.. DU är gravid igen.. NEJ men hallå .. inte igen var min tanke .. jag har inte haft mens var min nästa tanke,.,,,, Jag valde att göra en abort pga mina mediciner jag åt.. samt så hade jag inte fått min första checkup heller från läkaren ang livmodern.

 


Jag är livrädd att det ska komma tillbaks igen.. så nu på fredag ska jag göra mitt nya cellprov .. för åtta månader sedan gjorde jag ett som visade OK ..

Så nu hoppas jag på att få ett OK igen 😉 ..

Ju längre tid som går och som jag får OK .. då släpper den oron..  Min dotter har varit och tagit vaccinet för det .. så vi får ju hoppas att hon slipper det.. och att mina barn lär sig att aldrig undvika att ta proverna… hur jobbiga dem än må vara !
Man ska inte chansa.. bara för att man tror att allt är okej .. så ska man inte undvika att ta ett prov som faktiskt kan rädda ens liv .. eller åtminstone ens livmoder 😉
Tack för att ni tagit er tid att läsa detta!

Annonser

Mitt första inlägg!

Publicerat maj 11, 2012 av missnyponros

Ja då testar vi denna bloggplatsen då, får se om den kan bli en favoritbloggsida!

De tidigare bloggarna: http://www.levalivetmedmig.blogg.se och http://www.anniandfamily.bloggplatsen.se har inte riktigt förgyllt min vardag.

Inlägg nr 1 :

Det är fredag och min yngsta ligger och sover middag… hennes pappa sover sin nattsömn för passet inatt på jobbet.

Min dotter Julia och son Leo är i skolan och ska hämtas senare.

Vem är jag?

Jo, jag är en tjej som nummer tre utav skaran av fyra som är född och uppvuxen i Svedala, Skåne fram tills 1999 då jag flyttade in i min första lght med min dåvarande sambo N. Vi väntade vårat första barn men ingen utav oss trodde att hon skulle komma så tidigt som hon gjorde.

Hon föddes i v 28+4 den 7/7  i Malmö på kvinnokliniken, vaginalt och vägde vid födslen 1350 gram och var dryga 34 cm lång. Hon var beräknad den 24 september.


Hon var så liten när hon kom ut och växte med tiden så att det knakade, jag var på sjukhuset dagligen för att umgås och binda band med Julia. Amningen gick inte såsom jag ville kanske men hon fick i vart fall några droppar av min mjölk innan den sina till för gott ..

  När Julia fick komma hem den 24 augusti så vägde hon knappt 2 kg. Vi var hemma på tidig hemgång och gick varannan dag till sjukhuset för mätning och längd samt prata om hur det fungerade hemma, samt hade jag kuratorn från neonatal på besök hemma och umgicks mycket med Lotta som hade sin son Anton som föddes den 6 juli i v 30 , alltså dagen innan min dotter föddes.

Idag är min älskade dotter på sitt 13:e år .. fast hon har lite tills dess att hon kan kalla sig 13 😉 .. Hon är en hästtokig tjej som gör allt för att få sin mamma på samma noter, men tyvärr så lyckas hon inte då jag inte har samma mod som henne, jag litar mer på hästkrafterna i bilen än på en egensinnig varelse som en häst.

Leo är mitt mellanbarn. Han är änsålänge min enda son och som jag misstänker det så lär jag inte få fler söner heller.

När Leo skulle födas så var det snö o kallt ute, men jag hade bonat mig sedan den 28 november och han var beräknad den 18 dec , men kom ut den 3 dec.

Han hade mörkt krulligt hår med små kisandes ögon. Vit som en krita och rent ut sagt medtagen av den snabba förlossningen .. Varken han eller jag hann riktigt med där.

Men rummet vi födde i var mysigt, med adventsljusstakar och känslan av att allt gick så fort var nog det som var jobbigast.Han var en seg rakare att få ut trots allt, barnmorskans hjälpreda fick stå o hänga på min mage då jag inte riktigt hade kraften eller orken med det själv.

Idag spelar han fotboll och älskar att vara ute och njuta utav naturen. Han är väldigt kär mot sin lillasyster och ser alltid till att de två har det bra. En riktigt helyllesbror kan man nog få kalla honom.

2005 flyttade vi upp till Göteborg.

Och där stoppar jag med den biten då den skulle bli så lång och tråkig.

2010 föddes som sagt deras lillasyster Saga. Hon kom i v 34+0 och vägde då 2310 gram och 45.4 cm lång och som ni märker har jag det i generna verkar det som, att föda prematurt.

Jag jobbar som personlig assistent men är för stunden sjukskriven … inget man blir miljonär på precis. Men vi har haft det tufft här med en mängder av händelser som tagit ut sin rätt på hur man mår ..

Mitt mål är ju ändå att ha det bra, något som jag alltid ser till är att barnen får innehållsrik mat, visst händer det att vi äter ”snaskmat” .. det gör väl ändå de flesta.??

Jag har tre helt bedårande barn, de är olika men ändå lika. Och så oehört kärleksfulla och ömma .. när de visar den sidan till så att säga då 😉

2011 flyttade vi åter igen, men denna gång inte lika långt. Utan vi flyttade drygt 3 mil bort bara , men ändå inom räckhåll och inom samma kommun.

Här har jag mitt slott, med tre plan och lugnet i området är fenomenalt. Har nära till hav och folket här är ett sk normalt folk och våran första upplevelse här var: Folk hälsar när man går förbi, det är inte en skrikig skara som rör sig ute på gårdarna , det är som ett städat folk ! .. De som bor här vill ha lugn och ro, de vill ha en trygg plats för sina barn att växa upp i alternativt ha sin sista lugna stund i livet !

Det enda jag saknar så oehört är en trädgård, det behöver inte vara en stor en men så att man kan gå ut o sätta sig på gräset o leka med sina småttingar… låta barnvagnen stå ute så att hon får sova i det fria osv .. men tyvärr har vi enbart en entre och sen alla andra rum på de övriga våningarna.

Ja det var lite om mig och min lilla familj .. men det kommer säkert bli annat som det skrivs om snart 😉

Tjingeling!